Anneli Cloodt Sweden

Åh, nej. September går mot sitt slut och i morgon är det oktober. Trots att de senaste två veckorna mest bjudit på regn så har det ändå varit underbara solstunder däremellan. Idag var en sådan dag då allting var vackert och färgstarkt ända fram till skymningen då det passande nog byttes mot mörkt, disigt och duggregn.

Utflykt idag. Först i Alvesta på lunch på Golfrestaurangen därefter Antik&loppis i Moheda och sedan på Broaskogs Café och sist i Vångsnäs. Sällskapet var pappa, Erika och Mattias. När jag kom hem upptäckte jag att kattluckan inte funkade i stallet. Vet inte hur jag ska laga den men Molly verkade inte särskilt glad över att ha varit instängd hela dagen.

Bäst med septemberslutet:

• Röda, gula och gröna löv. Särskilt lönnar. Jag är en lönnälskare.
• Sista blommorna kämpar sig fram. Här finns underbara rosor, Astrid Lindgren. Det kommer sent om sider också solrosor. Ska de hinna slå ut före frosten?
• Stärnorna och månen. Det var fullmåne i förrgår och jag har så fin utsiktspunkt inne från glasrummet och kan följa månens stilla ban från tevefotöljen.
• Äpplen. I affären finns varje vecka någon ny äppelsort. Tyvärr har butikerna fortfarande flest och mest av importäpplen, t ex Granny Smith från Argentina, men några lådor svenska brukar man kunna hitta. Favoriter för mig är just nu Gravensteiner, tätt följt av Discovery. Snart kan jag också skörda äpplen från min egna fruktträdgård. Alltså om några år!

Bäst med att oktober börjar: Slut på “September is shark month” på teve. För mycket hajprogram på sista tiden.

Åh, underbara september. Om jag inte redan var “ledig” skulle jag välja september som semestermånad. Lagom varmt. Jättesoligt. Svala, sköna nätter. Tyst och skönt i naturen. Goda saker att skörda och köpa. Man får fortfarande klippa gräs. Det regnar ibland så man slipper vattna. Kalla kvällar får man äntligen elda igen.

Var ute på kattpromenad häromkvällen och för första gången i höst kände jag rökdoft nere från byn. Det var klartecknet för mig att också sätta igång kaminen. Igår hade jag hundbesök av världens största jakthund som galopperade runt här snabbare än någon av våra hästar någonsin har gjort. Storleken var ungefär som Baskervilles hund. Som tur var hade den radiosändare på sig så jag kunde lita på att husse eller matte skulle hitta sin hund till slut. Eller hunden skulle hitta sin ägare, kanske. Molly fick en chock och såg sig om över axeln resten av dagen för att kontrollera om någon best höll på att attackera.

Just nu sitter jag här i stora rummet eftersom jag fick gå en runda och kolla genom alla fönster samt gå ut på trappstenen och spana. Anledningen var att jag hörde en bil tuta. Är man lantis om den största händelsen på dagen är att en bil tutar. Förresten, en sak till har hänt. Det flög ett JAS-plan över oss för ett par timmar sedan.

I morgon ska vi på utflykt till Skene och hälsa på min riktiga morbror Evert och Marianne. Effe är uppvuxen här i byn och här på torpet och efter ett helt yrkesliv som polis i Göteborg har har han många berättelser och minnen både från Västkusten men framför allt här från byn.

I lördags hade vi en festlig middag för släkten. Det var jag, pappa, bror, svägerska, dotter och dotterns pojkvän. Jag hade, utan att skryta det minsta, lagat en fantastiskt god huvudrätt. Den var så god att man blev svimfärdig. Just på grund av detta tyckte jag kanske inte att för- och efterrätt var så superbra, men fullt ätliga. Det känns ändå festligt att plocka fram linneduk och finporslin. Och jag har faktiskt varit lite köksinspirerad på sista tiden och bakat allt mitt bröd själv. Just nu är det tekakor med kanel och russin som gäller. Man kan ju tröttna på köpebröd…

Mina russinbullar

Och lingon har Nenne och jag plockat. Alltså, till och med jag rafsade ihop en plockare eller två fylld med bär. Det var så fina lingontuvor i vår skog så man skulle kunna haft dom som julpynt. Och lingonen var stora som vindruvor. Ungefär. Nu finns det lingon till vinterns sylt i säkert förvar i frysen.

Och medan jag sitter här kör skolbussen förbi. Något sen idag. Brukar komma 16:16 men idag 16:26. Skönt att man har koll.

Tack för alla välvilliga kommentarer som nådde bloggen efter förra inlägget (ao11be). Det värmer hjärteroten att veta att vänner man haft i snart 20 år fortfarande finns och på något sätt ger det en trygghet. Det uppskattar jag enormt mycket.

Så – som vanligt – lämna gärna en hälsning eller en kommentar. Du vet hur du ska göra för att nå mig. Stor kram från Anneli

PS: Måste bara tillägga att jag precis kollade på google efter mina russinbullar. Och hittade inte dom. Så då googlade jag på mig själv. Och hittade nästan inga länkar till mig och bloggen. Så jag hann bli lite ledsen innan jag upptäckte att jag hade stavat fel på mitt eget namn! Haha!

Sommaren har allting. Den vaknar, grönskar, mognar. Den strålar, dimmar och regnar. Man drömmer om allt som är möjligt och exklusivt under sommardagarna men drömmarna kanske inte alltid går att förverkliga. Min första sommar på torpet som bofast var mycket präglad av sjukdom som gjorde mig helt handikappad. Att fortsätta att kämpa och att inte ge upp är goda råd som jag fått av många människor men även om man håller med om det finns det gränser för hur mycket man orkar hålla humöret och viljan uppe. Jag är som ni vet en person som tror på vetenskapen och det visade sig att läkarkonsten hade ett ess i rockärmen. Efter att jag har fått en amerikansk medicin känns allting mycket bättre och jag kan skippa rullstolen och gå själv. Jag fick sluta med hemtjänst och färdtjänst och får nu möjlighet att köra själv och även dammsuga och fixa disk och mat. Nu håller jag på att träna upp mig mentalt och kroppsligt. Snart är jag redo att ta mig an alla ny och gamla projekt som väntar på gården.

Sensommarens färger och dofter är överväldigande. På kvällen doftar skogen av ljungens honung och lingonen lyser röda och doftar frisk syra. Skogen är så tyst nu. Syrsorna spelar om det är en varm kväll. Fåglarnas ungar spökar runt i träd och buskar. Hackspetten har återvänt och ropar sitt ensamma auick, auick, auick.

Häromnatten flög en nattskärra förbi fönstret, lite skrämmande men ändå en upplevelse. När jag har svårt att sova går jag ut på trappstenen och tittar på stjärnorna. Det finns inte fler stjärnor någonstans än på Bäckaryd.

Bästa sommarsakerna:

• Klippa gräs. Orkar jag bara ta mig ut till gräsklipparens garage så väntar en underbar stund. Jag ser ut som en riktig lantstolle när jag med ett stort leende på läpparna och Valtrakepsen på huvudet kör runt, runt.
• Åka och prova nya fika- eller lunchställen. I sommar har mina favoriter varit Sussies hemlagade i Flattinge och Lantcaféet i Ör. Och ganska många gånger har jag varit på Gästgivaregården i Ljungby och ätit middag.
• Frukt och bär. Jordgubbar, det senaste paketet köpte jag i torsdags. Hallon, hela skogen och hela Bäckaryd var fylld med hallon. Visserligen små men så många. Varje kväll avslutades kattpromenaden med hallonätning bakom förrådet. Blåbär fanns det inga i vår trakt, förutom dom som vi fick på den planterade amerikanska blåbärsbusken. Jag kan inte fatta hur sådana stora konstiga blåbär kan smaka precis som vanliga blåbär. Oerhört praktiskt. Nu såg jag att det fanns självplock på odlade blåbär någonstans här i trakten, det kanske jag kan utnyttja nästa år. Ett extra plus är att dom växer på lite lagom höjd för onda ryggar. Persikor. I år har det funnits perfekt mogna persikor i affären. Saftiga, söta och vackra. Jag har ätit en varje dag.

Dåliga saker på sommaren:

• TV-programmen. Funderar allvarligt på att pausa mitt TV-abonnemag nästa sommar eftersom det är frustrerande att ha typ 30 kanaler som inte visar någonting. Tyckte nästan det var bättre förra sommaren när jag hade bara 1,2,4 och Kunskapskanalen. Och billigare!
• Fuktig värme. Från kronprinsessans födelsedag och en månad framåt är det rötmånad vilket inte bara påverkar maten utan också människor. Jag tycker det är outhärdligt ute och nästan likadant inne när luftfuktigheten närmar sig 100 procent. Mattias påstår att det beror på att vi, t ex Erika och jag, inte kan svettas utan vi kokar sönder inifrån. Blir det för jobbigt får man flytta in i stora stugan där det alltid är svalt och torrt.
• Bada. En så bra idé men så svår att verkställa. Tanken på att efter en lång dag på dialysen packa in sig i bilen en gång till och köra till en badplats får mig att vägra. Sedan sitter jag här när sommaren är slut och ångrar mig jättemycket. Jag borde bara ha gjort det helt enkelt. Jag borde haft bikini och handduk liggande i bilen eller i ryggsäcken. Man skäms när man inte har badat en enda gång. Därför är badtvånget på sommaren en dålig sak.

Tack kära läsare att du fortsätter att läsa min blogg. Jag lovar ingenting, men min förhoppning är att kunna skriva mer och oftare under den kommande hösten.
Som vanligt: E-posta eventuella kommentarer till mig!
Kram – Anneli-

Äntligen är våren här! Inte för att vintern har varit så farlig. Lite snö är mycket bättre än mycket snö. Vårtecken:

• Bytt traktorskrapan till skogsvagn
• Spotify håller på och byter till sommarpäls och ser ut som en ruggig disktrasa
• Molly har fångat vårens första ödla (lite onödigt kan jag tycka)
• Världens/Smålands största groda hoppade ner i bäcken
• Ett helt gäng övervintrade nässelfjärilar blev utsläppta från ladugårdsvinden av ERIKA och Mattias
• Rabarbern har tittat upp och med lite assistans har jag planterat ungefär 25 plantor. Funderade först på att sälja en del men pappa övertygade mig om att “man kan inte ha för många!”
• Fönstren har blivit putsade med hjälp av Rut-avdrag och nu kan jag titta ut utan att synen grumlas av sågspån
• Tranorna har kommit. Och vi har firat tranedagen vilket verkar vara en okänd högtid här i västra Småland. Ni får väl googla det!

Annars går dagarna utan att något vettigt blir gjort. Fyra dagar i veckan är jag på dialysen i Ljungby och dom andra dagarna vilar jag upp mig. Men i min fantasi har jag många roliga projekt på gång.

Äntligen närmar vi oss slutet på vintern. Så här underbart väder skulle det kunna vara året runt för min del. Solen bara vräker ner på torpet och nästan all snö är borta. Det är en helt ny känsla för mig att sitta här i nya huset och se stora stugan på andra sidan trädgården. Stugan ser så varm och solig och hemtrevlig ut. Och det är väldigt hemtrevligt här inne också.

Februari har varit kall och snöig. Hela dagarna är småfåglarna här. Domherrar, talgoxar och blåmesar. Dom gillar solrosfrön och hampfrön. Varje kväll kommer en jättestor hare och två små vildkaniner så dem matar jag med havre, solrosfrön och fårpellets. Haren har gjort en stig över den blivande gräsmattan bakom huset så där är det nog ingen idé att plantera något som han tycker är mums.

Var och handlade på ICA i Ryssby för en stund sedan. Fördelar med att ha en lanthandel:
Man kan parkera tre meter från ingången.
Man behöver inte ha med sig en femma till kundvagnen.
Allt man behöver handla finns på hyllorna i butikens fyra gångar.
Man behöver inte visa legitimation när man hämtar sin medicin (apoteksombud).
Kunderna kan lämna cyklarna olåsta utanför butiken.
På andra sidan gatan betar hästar på en äng och bredvid ängen finns byns restaurang och hotell.

När jag sitter här och njuter i solen är jag så lycklig att jag verkligen äntligen bor här och aldrig behöver åka härifrån. Jobben på gården kan aldrig ta slut och det är lätt att sitta i fotöljen och planera allt som ska fixas och förbättras. Men jag kan bara göra så mycket som kroppen och hälsan tillåter och gör man bara något så är det bättre än att inte göra något alls. Plockar man upp en sten från vägen och hystar iväg den så kan man vara säker på att just den stenen inte kryper upp på vägen något mera. Nu pratar jag inte om stenar som en metafor för livets motgångar utan om stenar som just stora saker som kryper upp på grusvägarna och åkrarna efter vintern.

Återkommer med bilder endera dagen.

Bra saker med denna vintern:
• Huset blev klart och jag kunde flytta in innan jul.
• Det kom ingen snö förrän i mitten av januari, vilket gjorde tillvaron ganska enkel på gården.
• När snön väl kom var traktorn väl förberedd med vägskrapan och det gick som en dans att få undan den. Jag fick även undan en bit av traktorgaragets knutbrädor. Vilket var onödigt när jag tänker efter.

Dyr dag idag.
På torpet finns nu: sotaren Sandy, byggmästaren Christer, mark- gjutexperten Nicke, snickaren Micke, elektrikern Gunnar, grävmaskinisten “Holländaren”, plåtslagaren Roland. Plus mig.

November har varit mild och trevlig. Det har inte regnat, det har inte snöat. Det har stormat. Stormen utan namn aka Stora novemberstormen 2011 vilket gjorde mig lite rädd i söndags. Men inget värre hände än att några träd välte. Jag fick till och med behålla strömmen.

Månaden inleddes med att hela familjen träffades på mammas födelsedag och efter en god middag och god samvaro åkte vi gemensamt till hennes grav i Moheda. Mycket känslosamt för oss.

Den middagen var också den första gången vi kunde använda nya huset och det var så mysigt med fin duk, blommor och levande ljus.

Nu börjar huset bli helt färdigt och deadline som vi har satt är på fredag. I övermorgon alltså! Därmed har kaosgraden ökat flera hundra procent och folk springer om varandra i alla hörn.

I morgon är det december och jag längtar efter att ha flyttat in, fått en spis och ugn och kunnat baka lite saffransbullar och kokat lite potatis.

Ja, jag ska lägga in några aktuella bilder också. Väntar bara på att december ska ta med sig några soliga dagar. Solsken=vackert fotoväder.

Statusuppdatering idag: Målaren målar, har bara en snickare kvar, golvet kommer snart, dörrar är beställda (sent om sider). Köket är på gång.
Molly, kattunge, har flyttat in och trivs bra utom när den tjocka gula katten kommer och terroriserar henne.
Lägenheten är tömd och lämnad. Alla saker är någonstans i Ljungby, tror jag.
Undertecknad mår just idag ganska bra men råkade sova middag i fyra timmar så lite trött är jag nog innerst inne.
Lärkträden har blivit gula. Alla andra löv har nästan ramlat ner.
Det regnar.

Tack kära läsare för att ni har hört av er och undrat om jag inte snart ska komma igång med bloggandet igen. Nu är det snart. Har varit och hämtat reparerad/utbytt dator idag och den har så bra airportmottagare (?) så den känner av vårt trådlösa supernät här på torpet trots att jag befinner mig i tvättstugan. Kanske måste jag förtydliga varför det är så speciellt med internet i tvättstugan, det har väl varenda en? Jo, här på torpet ligger tvättstugan tillsammans med bastu, dusch och toa i ett eget litet mysigt hus. Det kanske inte känns så mysigt precis under de tre timmarna och 45 minuterna det tar att göra dialys. Men det smäller högre än att sitta på sjukhuset motsvarande tid. Och när man har spillt blod över alla sina kläder och hela omgivningen så är man glad och nöjd över att ha tillgång till tvättmaskin så nära. Fast man bör också tänka på att allt detta hade varit totalt meningslösa grejer, om man inte hade haft vattenbrunn, vattenpump, varmvattenberedare och avlopp. Det blir gärna så att den minsta lilla idé leder till större och större konsekvenser (kostnader).

Här är en bild från min dialysavdelning. Undertecknad syns tillsammans med dialysmaskinen Pollyanna från NXStage och mitt viktigaste överlevnadsknep. Mariekex. Egentligen är skorpor det klassiska dialysfikat (utom i Ljungby där man får räkmacka) men Mariekex passar ju så bra på sommaren.

Idag hade vi våffelfika till eftermiddagskaffet för mina snickare. Det var sista dagen för Marcus och Marcus som har varit här sedan två veckor innan midsommar. Det kommer att bli tomt utan dom och väldigt tyst när inte P3 dundrar i bergsprängaren hela dagen.Men gammelsnickarna är också kompetenta och jag tror att huset faktiskt kommer att bli klart i tid. Nu börjar jag planera för inflyttningsfesten. Den måste bara bli väldigt lyckad för det är väl min chans att skaffa nya vänner här på främmande mark.

  

Interiör från N-huset

Nästa vecka börjar dom nog att sätta upp innerväggarnas och innertakens beklädnader och i det “höga huset” har jag låtit mig inspireras av min fantasi och av intryck från N-huset på Linnéuniversitetet. Passande nog var jag där idag och kunde ta ett par bilder varav jag visar en härintill. Stötte på ett antal studenter som skulle hämta ut sina studentkonton eller lära sig logga in på Moodle. Andra gick med sökande blick och karta i handen för att hitta till föreläsningssalen. Flashback från ett tidigare liv.

Erika och jag på söndagsbrunch på Stadshotellet i Växjö.

Pratade precis med min glada dotter som trots att hon är bara 5 mil härifrån är alldeles för långt borta. Och känslan förvärras av att lilla glada dottern är hela 20 mil bort. Saknar båda 1000 ljusår! Bilden är från i söndags och är konstnärligt oskarp.

Om jag slutligen får ge ett musiktips passande till denna kvällen så blir det:

Starry, starry night (Vincent) med Kellsey Metzger. Det finns fler inspelningar men jag gillar hennes röst och gitarrspel. Köp!
Uppdatering: Drog igång Spotify (musiktjänst – inte kanin) och kan konstatera att ingen annan inspelning får godkänt.

Godnatt från tvättstugan och torpet.